Får jag lov?

Delar av det här inlägget publicerades ursprungligen den 24 januari 2014.

 
Att rida är enligt mig ingen rättighet vi har, utan ett privilegie man kan få av hästen om man är värd det. Att bjuda upp en människa på ryggen är ett stort steg för flyktdjuret hästen, och inget man borde missbruka. Hästen är inte född till att bära oss, även om de levt i människans tjänst i tusentals år.

 

Uppsittning är i allra högsta grad relaterat till själva ridningen och hur den går till säger ofta mycket om vad hästen tycker om att bli riden. Behöver man slänga sig på i farten eller måste tvinga in hästen i ett hörn eller till och med ha någon som håller i medan man sitter upp, är det ofta tecken på att hästen egentligen inte är helt nöjd med situationen. En häst som är nöjd med att bli riden står lugnt eller erbjuder till och med ryggen för ryttaren (Sen kan hästen vara ivrig och ha svårt att stå still utan att vara osäker, men det är en helt annan sak. Då handlar det om att förbereda hästen via lek från marken innan man hoppar upp, samt att lära hen korrekt beteende vid uppsittning).

 
dodslyft1

Troligtvis inte det mest graciösa som skådats, men här ser man hur Leia hjälper mig att sitta upp genom ett “dödslyft”. Vill hon inte ha mig på ryggen kommer jag helt enkelt inte upp!

 

Steg ett är givetvis att vara ärlig mot sig själv och ställa sig frågan – vill min häst verkligen bli riden, eller har jag lärt mig att anpassa mig till situationen och skynda mig upp? Vet man om att man har ett problem är man redan halvvägs till målet.

 

Därefter gäller det att rannsaka ridningen. Hur ser den ut egentligen och vad tycker hästen, på riktigt? Behöver man varje dag ta sig igenom en massa svårigheter säger det sig självt att det inte är särskilt kul för varken en själv eller hästen. Ibland kan det vara så enkelt som att man på framskrittningen till paddocken eller ridhuset måste passera ett gäng läskiga brevlådor som gör hästen stressad, därefter kan ridningen vara hur harmonisk och trevlig som helst. Alltså, vad upplever hästen precis efter att man suttit upp? Självklart är det dessutom viktigt att vara säker på att hästen inte har ont på något sätt, det kan också vara en anledning till att det strular.

 

För mig är det viktigt att jag ska kunna vara dunder-tydlig med att jag kommer att sitta upp, jag ska kunna röra mig i slow motion så att hästen verkligen förstår vad som är på gång men ändå står still. Såhär ser det ut när jag ska sitta upp på Conny. Som ni ser ber jag honom inte att komma mot mig – han erbjuder själv ryggen och bjuder upp mig.

 

 

Mina hästar får alltid en karamell när jag suttit upp. De har egentligen ingen anledning att släppa upp mig där, så jag tycker att det känns rättvist att betala lite “tull” för att jag vill rida. Det är inte som att det inte fungerar om jag inte har godis med mig, utan det är ett val jag gjort för att jag tycker att det känns schysst och bra.

 

För att få en häst som inte bara står stilla och tolererar uppsittningen utan faktiskt “bjuder upp” på ryggen kan det förstås krävas lite bakomliggande träning… och det tänkte jag ta upp i nästa vecka. :)

 

Add a comment...

Your email is never published or shared. Required fields are marked *