Dödslyftet

Att ha en häst som står stilla när man sitter upp är något alla vill åstadkomma. Och så finns det såna som vill ta det ett steg längre… ;)

 

“Dödslyftet” skulle man väl kunna säga är kronan på verket när det kommer till uppsittning. Fast här handlar det inte längre så mycket om uppsittning… utan mer uppslängning ha ha. Helt enkelt innebär det att hästen sänker huvudet så att man kan hoppa upp och hänga sig över halsen, därefter lyfter hästen på huvudet och tillåter ryttaren att flytta över till ryggen. Det kräver förstås att hästen inte är alldeles för spetig i nacken (men de flesta klarar det utan problem) och att man själv övar lite på smidighet och timing. Att tidigare ha övat på att kunna “vara överallt och göra allting” gör mycket nytta, så att hästen är van vid att du beter dig lite underligt utan att det är någon fara.

 

Även detta går att lära in från två olika håll och som vanligt föredrar jag själv en kombination av negativ och positiv förstärkning. Jag visar alltså för hästen vad jag är ute efter, och förstärker med belöning så snart det blir rätt. Det första hästen måste kunna och känna sig helt bekväm med är att sänka huvudet. Nu beror det lite på storlek på hästen och spänstighet hos ryttaren men jag personligen behöver ha mulen i princip i backen för att kunna hoppa upp på Leias hals. Dock så hoppar jag på så nära manken jag bara kan för att underlätta lyftningen av huvudet.

 

DSC_2002 kopiera

Foto: Lina Malmqvist

 

Men, lägg alltså mycket tid och omtanke på just huvudsänkningen. Jag rekommenderar att ge signalen från nacken på hästen snarare än att ta nedåt i grimman, det underlättar sedan när du ska hoppa på. Det går såklart även att “shejpa” fram en sänkning genom att vänta ut hästen och belöna varje steg åt rätt håll. Tänk på att belöna hästen med godis nere vid marken, för att visa att det är en trevlig plats att vara på. Vänj också hästen vid att du rör vid henom när hen har huvudet sänkt och att du kan småhoppa utan att det betyder något.

 

Nästa steg är att kunna lyfta huvudet på signal. Här får man hitta något som passar en själv bäst – jag smackar för att markera “upp” men jag vet att det finns många som använder sig av tryck under halsen som då ges på motsatt sida när armarna ligger över nacken. Träna på att småhänga över nacken utan att lätta från marken och ge signalen för upp, så att hästen får öva på att lyfta huvudet även om något trycker emot.

 

När det börjar bli dags för eldprovet, det vill säga att faktiskt låta hästen lyfta upp dig på ryggen, vill jag slå ett starkt slag för att ta hjälp av en pall. Ju högre upp du kan komma desto bättre är det, för både din och hästens skull! Och var förberedd på att du kan bli hängande halvvägs upp. :) Det kan ta lite tid innan man synkar ihop sig men det är viktigt att ta det lugnt och vara säker på att all förberedelse har varit så noggrann som möjligt.

 

Jag har grävt långt bak i arkivet och hittade denna film från september 2011 när Leia alltså var fyra år gammal. Vi höll precis på att lära oss (därav en hel del ograciöst kravlande från min sida) och Leia tyckte att detta var en lajbans övning! Jag tränade därför mycket på att hon skulle ha tålamod och vänta tills jag var helt uppe på halsen innan hon lyfte på huvudet – som ni ser så ville hon gärna lyfta så snart jag började hoppa. Det var alltså inte som hon blev nervös utan bara taggad på att få göra rätt och få karamell.

 

Det här är ingenting jag håller på och gör varje gång jag ska rida, utan jag ser det mer som ett roligt “partytrick”. Vägen är målet för mig – det vill säga att det är själva inlärningen jag tycker är det roliga i detta. Men, visst har jag haft nytta av det när jag varit strandad på grusvägar utan sadel eller närhet till något att kliva upp på!
 

 

Add a comment...

Your email is never published or shared. Required fields are marked *