I ridhuset den 10 augusti

DSC_0023 copy

DSC_0034 copy

 

Som jag skrivit tidigare har jag i år fokuserat lite mer på dressyr. Tidigare har frihetsdressyren varit min och Connys huvudsyssla medan dressyren legat lite mer i bakkant, vilket såklart gjort att vi inte utvecklats i någon rasande hastighet direkt. Det vi gjort i frihetsdressyren har självklart speglats även i dressyren – blir galoppen i frihet bättre har vi nytta av det även när vi tränar dressyr osv. Jag är glad att jag lagt ner så mycket arbete på frihetsträningen med Conny, för utan den tror jag inte han varit så stark och frisk som han är idag. Att han fått bygga upp sig på sina egna villkor utan några begränsningar från mig har lett till att han lärt sig arbeta med sin egen kropp på ett hälsosamt sätt utan att jag behöver tala om för honom hur han ska göra. Och jag har lärt mig att kommunicera med honom med mitt kroppsspråk och energi som primär hjälp. Det innebär att när jag sätter träns på honom har vi redan en stark grund och tränset kan användas till det allra ”pilligaste” arbetet.

 

När jag kom hem från Tyskland var jag proppfull med inspiration och nya idéer för hur jag skulle ta dressyren framåt. Känslan från ridturerna på framförallt Arnes P.R.E Max satt kvar i kroppen när jag hoppade upp på Conny och det har varit oerhört nyttigt att fått känna vad vi strävar efter.

 

Då min paddock är hyfsat liten och har blivit ganska dålig i underlaget har vi spenderat en hel del tid i ridhuset som ligger ca 20 minuters körning bort. Inte bara har vi ordentligt med plats att röra oss på – men titta vilken fantastiskt inspirerande miljö! Här kan vi traggla öppnor och slutor i en oändlighet framför de stora speglarna med trädens skuggor på utsidan. Dessa bilder är från ett riktigt härligt pass häromdagen; vi har så roligt tillsammans min lilla ponny och jag!

 

DSC_0036 copy

När man får syn på sig själv i speglarna gäller det att sträcka upp sig.

 
DSC_0046 copy

DSC_0079 copy

När vi värmer upp från marken får jag chans att se hur Conny känner sig, hur han arbetar med kroppen och vi blir lite mer i synk med varandra än om jag hoppar upp på ryggen direkt.

 

DSC_0123 copy

DSC_0225 copy

Arne gav mig riktigt bra tips på hur jag kunde introducera piaffen till Conny. Han har varit en riktig superstjärna och plockat upp det riktigt fort! Vi har lååång väg kvar innan det kan kallas korrekt piaff… Men en bra bit har vi kommit. :)

 

DSC_0294 copy

DSC_0296 copy

Efter samlingen travar vi framåt för att behålla energin och tryck i bakbenen.

 

DSC_0304 copy

DSC_0252 copy

DSC_0311 copy

Frihetsdressyren hjälper dressyren och dressyren hjälper frihetsdressyren. Efter att vi började jobba med piaff har Conny börjat bjuda på slutor och samlad skritt även i löslongering.

 

DSC_0317 copy

Att hålla en form i skritt har alltid varit svårt för oss. Galoppen har varit luftig och samlad, traven lång och låg och skritten varken eller. Men på sistone har Conny verkligen börjat lyfta sig vilket är jätteroligt att se.

 

DSC_0365 copy

DSC_0413 copy

DSC_0425 copy

DSC_0449 copy

I våras fick Conny en del behandlingar då det visade sig att en skada i bogen han hade för över ett år sedan fortfarande låg och spökade. Efter att ha lossat på de spänningarna har rörligheten i bogarna ökat avsevärt! Spansk skritt är en utmärkt övning för att hjälpa hästen lyfta upp sig och jobba genom hela kroppen.

 

DSC_0473 copy

Bara för att jag sätter träns på Conny betyder det inte att jag tar ifrån honom hans rätt att uttrycka sig. Här tyckte han att vi gjort tillräckligt med spansk skritt, och föreslog något annat…

 

DSC_0509 copy

… Och en så söt stegring kan man ju inte annat än le åt. :)

 

DSC_0521 copy

DSC_0544 copy

DSC_0549 copy

DSC_0562 copy

DSC_0582 copy

DSC_0605 copy
Världens sötaste åskådare såklart.

 

DSC_0636 copy

Mycket beröm och glada hejarop!

 

DSC_0674 copy

Vi övar piruetter runt diverse föremål. Det blir väldigt tydligt exakt var våra svårigheter sitter… Till exempel måste jag verkligen fokusera på att sitta ordentligt på insidan, och inte svanka vilket leder till en låst höft.

 

Nu är det inte länge kvar innan vi packar in oss i transporten och drar till Tyskland och hovridskolan. Vi har aldrig varit iväg på något sådant äventyr tillsammans förut, men jag känner verkligen att jag och Conny är så bra förberedda vi bara kunnat bli. Drygt en veckas träning blir det och det ska bli så spännande!

 

Add a comment...

Your email is never published or shared. Required fields are marked *