Ett nytt kapitel

DSC_0008 kopiera
 

Dryga sex år har det gått, sen jag hämtade hem Leia från Skåne och vi tog våra första steg på vår gemensamma resa. Och vilken resa sen… Så mycket vi har upplevt tillsammans sen den dagen! Leia är en verkligt speciell själ och jag kommer för alltid vara tacksam för allt hon lärt mig. Kontrollen över den inre energin är en stor del av mitt arbete med hästar och jag hade inte varit där jag är på det planet om det inte varit för Leia.

 

Vi lärde oss det där med inridning tillsammans. Hon var sutten på när hon kom till mig, och jag hade aldrig ridit in någon häst förut. Vi gjorde det på vårt vis. Det var inte lätt… I början gick det faktiskt mest bakåt än framåt när vi rörde på oss. En kurs i motivation fick jag, när Leia bad mig förklara varför hon skulle gå omkring med mig på ryggen. Jag som på den tiden var fast besluten vid att alla hästar föredrog att ridas utan huvudlag, fick snopet acceptera att Leia tyckte sådan ridning var fullkomligt meningslös medan dressyr tydligt var hennes grej. Alla timmar vi spenderade ute på diverse grusvägar, när Leia bestämt sig för att inte ta ett enda steg till och jag fick testa allt jag kunde komma på. Vi har haft många och långa diskussioner under åren som gått och varje gång har jag kommit fram till jag lärt mig ytterligare något av Leia.

 
DSC_0686 kopiera

Första gången på Leias rygg.

 
DSC_0568 kopiera
DSC_0190 kopiera
DSC_0138 copy
 

Trots allt kämpande har jag och Leia haft så otroligt mycket roligt tillsammans, framförallt på senare år när jag börjat förstå henne på ett annat sätt. Jag har aldrig träffat en så positiv häst som hon… Det finns de som säger att hästar inte kan le men jag hävdar bestämt att Leia har ett stort leende i sitt ansikte. Varje dag! :)

 
Men.

 

Livets väg är krokig och oförutsägbar och efter en lång tids vånda och funderande kom jag i våras fram till att jag behövde hitta ett nytt hem till henne. Jag sköt upp det länge och försökte in i det sista att hitta lösningar för att kunna ha kvar henne hos mig, men det gick helt enkelt inte ihop på ett sätt som kändes schysst mot Leia. Jag var dock fast besluten att inte nöja mig med något annat än det allra bästa – och Leia skulle i allra högsta grad få vara delaktiv i beslutet om vem som skulle bli hennes nya människa.

 

Och för en vecka sedan sa Leia “JA” med stora bokstäver till Ulrika och Teddy. Ulrika har varit elev hos mig sedan sex år tillbaka även om vi inte träffats så ofta. Jag har lämnat alla våra lektioner med ett leende och en skön känsla inombords och faktum är att jag tänkte på Ulrika både en och två gånger när jag bestämde mig för att börja leta nytt åt Leia. Så ni kan tro att jag blev glad när hon hörde av sig och visade intresse! Och såklart ännu gladare att även Leia visade sitt samtycke när Ulrika och Teddy kom och hälsade på förra helgen.

 

Så i helgen körde jag ner henne till hennes nya hem. Hon tog både resan och ihopsläppet i den nya flocken riktigt bra, och jag lämnade henne med en go känsla i magen. Nu hoppas jag bara att hon ska trivas med sina nya kompisar och att allt känns fortsatt bra mellan henne och hennes nya människor. Det kommer vara tomt här hemma utan henne, och känns inte lite konstigt att ha lämnat bort en av mina familjemedlemmar… Men jag känner mig trygg med att Leia fått det allra bästa och jag har stort förtroende för Ulrika och Teddy. Så lycka till Leia, och tack för allt kompis!! ♥

 
leiaa copy
 

Add a comment...

Your email is never published or shared. Required fields are marked *