Connacht Bold Flyer
"Conny", connemaravalack, ~94
Jag och Conny träffades första gången en regnig höstkväll år 2004. Jag var på jakt efter en foderhäst att rida och ta hand om i ett halvår, och Conny var
den första jag åkte och tittade på. Han blev även den sista, för efter bara en blick på honom kände jag som ett sug i mig, jag bara visste att han var rätt.
Inte en gång under våra år tillsammans har jag ångrat att jag tillslut köpte honom. Det har aldrig varit lätt, absolut inte. Han var både osäker, arg och
instängd i sig själv på en och samma gång, och då hans ursprung finns på Irland vet jag inte riktigt vad han råkat ut för.
Med hjälp av stort tålamod, kärlek och respekt är Conny nu åter en glad häst. Han har alltid glimten i ögat och det går inte en dag utan att man får ta del
av något av hans "skämt". Han har varit den bäste lärare jag kunnat önska mig då jag för att komma någonvart har varit - och är fortfarande - tvungen att
vara hundra procent närvarande och artig.
Conny är numer en del av mig, en del av mitt liv. En tillvaro där han inte finns med är helt enkelt otänkbar, så jag försöker att leva så mycket som möjligt
i nuet och bara njuta av all tid jag får spendera med denna guldklimp. Han är min bästa vän!
Zaviera N
"Leia", friesersto, -07
Leia är min gamla barndomsdröm som blev sann sommaren 2010. Jag skulle egentligen inte alls köpa en häst till, men plötsligt stod jag där som ägare till ett
treårigt, oinridet friesersto och visste inte riktigt vad som hänt.
Men lycklig var jag!
Och lycklig är jag fortfarande. Leia är vänlig, vacker och intelligent. Allt jag kan önska hos en häst. Varje dag möts man av hennes strålande humör och
vilja att lära och upptäcka. Hon är oerhört läraktig, och mitt största bekymmer är att hålla tillbaka utvecklingen så att hon får en chans att bara vara
ung och växa också. Hon har en fantastisk inställning till livet!
Leia är nu inriden och en mycket trevlig ridhäst vare sig du vill ta en lugn skrittrunda, träna dressyr på ängarna eller leka utan huvudlag i padocken.
Hon är också jättehärlig från marken, och lägger sig gärna ned för att mysa lite. Det gäller dock att hålla träningen på precis rätt nivå, annars tycker
hon att man är tråkig och ger sig av på egna äventyr. Med andra ord ger hon mig en riktig motivationskurs, och jag lär mig så mycket av henne.
Leia och jag har många långa år framför oss, och jag är SÅ spänd på vår framtid tillsammans!
Coolman
Svensk varmblodig ridhäst, valack, -88
Coolman har jag nu känt i över tio år. Han har stått på ridskolan så länge jag kan minnas, och familjen har även lånat honom ett par somrar. När Coolman
hösten 2008 skulle pensioneras, fick vi frågan om vi ville ta hand om honom, och därför går han nu här i hagen och mest tar det lugnt.
Sen han slutat sitt jobb som ridskolans tryggaste häst, har vi verkligen fått se en ny sida av denna herre. Coolman är i själva verket inte alls särskilt
lugn, utan en riktig spellevink. Han kan alla trix i Las Vegas och vet precis hur han ska träna sina människor. Han lever livet med en
klackspark och det känns så skönt att få ge honom en bra pensionärstid.
Coolmans ben är tyvärr lite slitna efter många års flitigt arbete, vilket gör att han inte håller för så mycket träning. Men ibland får han komma ut och
skoja lite, och han är verkligen en mästare på att lära en hur man bör leva livet. Han har de mest uppfinningsrika lösningarna på ett problem, och kan för
det mesta bara få en att skratta. En riktig frisk fläkt!
Han är en stor tillgång i flocken både för de andra hästarna och oss människor, och som redan sagt känns det så bra att få ge honom en härlig
pensionärstillvaro. Goa Coolman!
