Jag började min hästresa på Kungsbacka Ridklubb när jag var sex år. Där stannade jag under ett antal år och red engelsk ridning, men har i hela mitt liv sökt efter något mer. I min strävan efter detta har jag provat på diverse olika ridstilar och filosofier så som western, spansk ridning, akademisk ridkonst etc. och är därför öppen för många alternativa vägar. Jag har genom allt detta lärt mig att det inte alltid går att låsa sig vid en speciell inriktning, utan man kan behöva låna ideer och tankar från andra filosofier.

Mitt mål har alltid varit att finna en större förståelse för hästen, så att människa och häst kan fungera tillsammans i såväl fysisk som mental balans. För att kommunikationen och samspelet ska bli fulländat vill jag ha en engagerad häst som vågar ställa frågor och komma med egna idéer. När båda parter får lika stort utrymme att uttrycka sig lyser detta igenom och relationen blir som den borde vara. Eftersom vår hästhållning ser ut som den gör idag behöver hästen kunna hållas fast eller göra andra saker som strider mot dess natur. Mitt mål är då att kunna vara en bra förebild för min häst, så att han inte känner sig trängd i sådana situationer. En balanserad häst är en lycklig häst, och en lycklig häst är en säker häst.

Min första häst, efter någon sköthäst och sommarponny, är connemaran Conny. Vår första tid tillsammans beskrivs lättast som "höga berg och djupa dalar". Jag tror att jag flög av ett par tre gånger i veckan, och det var ingen ovanlighet att jag fick springa ut med havrehinken i högsta hugg när han smitit ur stallet eller ryckt grimskaftet ur mina händer.




Men jag spottade alltid gruset ur munnen och även om det många gånger kändes helt hopplöst, gav jag aldrig upp. Vi har nu vandrat sida vid sida länge, och han har lärt mig mer än någon annan om tillit, respekt och kärlek.

Att Conny är triangelmärkt på grund av gamla skador i rygg och bakben, är en stor orsak till varför jag började leta efter en mer alternativ väg. Sättet jag tränade då snarare stjälpte än hjälpte mot hans stelhet, och därför var jag tvungen att hitta en annan väg att gå. Då även jag själv har problem med krassliga leder, vet jag mer än väl hur lite det krävs för att dra fram smärtan. Detta har gjort att jag fått ett stort intresse av att leka fram samling och avslappning i frihet, eftersom jag upplever att Connys tillstånd förbättras radikalt när han själv får testa sig fram till sina egna gränser.

Jag startade upp mitt företag våren 2011. Jag hade då arbetat så smått som tränare på hobbynivå under ett par år, och njöt mest av att träffa alla fantastiska hästar och lära mig mer om dem. Det har nu blivit ringar på vattnet, intresset blir bara större och jag känner att det är det här jag vill hålla på med. Det är så fantastiskt roligt att se sina elever utvecklas med sina hästar, och att jag själv heller aldrig blir fullärd är väl en del av tjusningen. Det finns alltid mer att upptäcka, fundera på och lära sig!

Klicka här om du vill läsa mer om min filosofi!