Connacht Bold Flyer
Connemaravalack, ~95
Conny är en sån där häst jag tror att man har en gång i livet. Den första riktiga själsfränden, den man lär känna utan och innan och som man aldrig riktigt kommer över. Vi har hängt ihop sedan hösten 2004 och han har förgyllt mitt liv sedan dagen han stampade ur transporten och drog iväg med mig, som då var elva år gammal.
När jag berättade att jag, efter ett drygt halvårs slit med blod, svett och tårar, slutligen köpt den där galna triangelmärkta hästen, då var det många som nog i sitt stilla sinne dömde mig som både korkad och naiv. Vad skulle jag med den där till? Skadad och utdömd, tävla fick han inte och jag flög av honom som en vante minst ett par gånger i veckan. En ung tjej som jag borde verkligen inte binda mig till en så oduglig häst.
Som tur var har jag aldrig lagt mycket vikt vid sådana kommentarer. Jag trodde på Conny och om allt annat var osäkert visste jag i alla fall att jag älskade honom! Oavsett om han var skadad och galen. Något i Connys ögon fick mig att vilja kämpa för honom.
Vi visade dem, det gjorde vi. Vår resa är ett verkligt bevis på att allt är möjligt om man sätter vänskapen i första hand.
Han har sedan innan ett tungt bagage med sig och även om han nu varit hos mig i större delen av sitt liv finns det fortfarande spår av mindre trevliga upplevelser. Exakt vad vet jag inte och egentligen vill jag nog inte veta för mycket heller. Vad jag dock vet är att Conny är en häst med skyhög integritet, han blir lätt sårad och spelar alltid efter sina egna regler. Han har lärt mig mer än någon annan om artighet, respekt och framför allt vänskap.
Med Conny har alla drömmar jag någonsin haft blivit uppfyllda. Han ger mig så mycket och är en så självklar del av mitt liv att en tillvaro utan honom känns helt omöjlig.
Foto: Lina Malmqvist
Följt er ända sedan “bdb” tiden, haha. Ni är så himla fina tillsammans och man bara njuter av att se bilder/videor där ni jobbar tillsammans.