Jaquetão do Pilar

"Jaquetão", -2014, lusitanovalack
Publicano - Coral

 

Jaquetão är min dröm. Så länge jag kan minnas har jag fantiserat om att åka ner till den iberiska halvön för att titta ut en vit hingst att träna från början. Våren 2017 blev den drömmen sann och jag vågar nästan säga att det var kärlek vid första ögonkastet.

 

Jaq anlände en regnig eftermiddag i april och de första månaderna fick jag hålla tungan rätt i mun och helst försöka ha ögon i nacken. Denna nästintill ohanterade, vilda treårshingst stod på bakbenen för jämnan, hade inte mycket till övers för att bli ledd i grimma och ville absolut inte bli rörd på varken ansikte eller ben. Men långsamt hittade vi en gemenskap och slutligen blev Jaq en stabil om än oerhört busig kille. Många rävar bakom öronen och med en stark önskan om att showa, men också ett lugn och självbehärskning man inte ser hos många tonårshingstar.

 

Sensommaren 2018 vändes vårt liv upp och ner då jag hittade Jaq halvt på rygg med benen insparkade genom ligghallens vägg. Han hade drabbats av akut kolik och rullat fast, och blivit liggande ett antal timmar innan han hittades. Vi åkte i panik till kliniken i Helsingborg mitt i natten och där blev han kvar i en vecka. Koliken hade utvecklats till tarmvred och han var skadad från topp till tå efter att ha legat ner så länge. Närmast all hud på hans högra sida "dog" och föll av och bakbenen hade fem stycken djupa sårskador.

Men Jaq hade änglatur och trots alla odds emot sig överlevde han och läkte. Hans kropp kommer alltid vara ärrad och efter många månader med begränsad rörelse valde jag att kastrera honom. Hösten 2019 spenderade han tre månader på rehab hos RST Onsala och våren 2020 kunde han äntligen börja ridas igen. Han har tagit sitt livsöde med glimten i ögat, precis som allt annat, och går ur katastrofen med livsglädjen i behåll. Och jag tackar alla högre makter för att jag fortfarande har min drömhäst här hos mig.

 

css.php