Jag borde verkligen bli bättre på att fixa lite ordentliga filmer… och bli mer aktiv på YouTube. Min senaste film laddades upp i februari.. Skärpning!
Igår dök den här filmen upp i mitt Facebook-flöde. Jag har haft lite dålig inspiration för markträningen med Conny på sistone, vi har liksom mest förbättrat och utvecklat sånt vi redan kan snarare än tränat på något nytt. Så när jag såg det där kände jag genast att det blir en rolig utmaning. Då får vi lite att leka med ett tag framöver!
Hmm… Jag underskattade min häst. :) Tjugo minuter tog det så kunde jag stå med en fot på var tunna och be honom backa in mellan.
Han har aldrig backat mellan tunnor förut, däremot har han backat in i transporten och in mellan skaklarna på rockarden. På så vis har han lärt sig att det inte är läskigt om han backar in i något – man får bara ändra sin vinkel och testa igen. Hans första tanke när jag ställde fram tunnorna var att han skulle hoppa upp på dem med frambenen. Ingen bra idé. :P Men så snart vi fått bort tankarna på det och han förstod att det handlade om backning gick det med rasande hastighet in mellan tunnorna. En sak som är lite intressant är att vid ridning backar han nästan alltid lite åt vänster. Står jag på marken backar han nästan alltid lite åt höger. Vet inte varför. Men det blev extra tydligt här för nu backade han flera gånger in i den vänstra tunnan (mitt håll sett) och missade mellanrummet. Lite repetition så satt det dock.
Efter ett par upprepningar började jag ändra min position för att se att han förstod ändå. Jag kunde sitta ner, stå bredvid och stå bakom och han fortsatte att backa in fint mellan tunnorna. Därefter var det egentligen bara att hoppa upp på dem och ställa frågan. Första försöket erbjöd han mig ryggen för uppsittning – inte konstigt, eftersom det alltid varit det jag bett om när jag stått på något – men på försök nummer två hajade han. Smart kille!
Förutom att han skulle backa in mellan tunnorna ville jag kunna göra det på en statisk signal, dvs inget rytmiskt tryck. Eftersom vi ursprungligen kommer från Parelli sitter det där vickande fingret djupt rotat i mitt signalsystem med Conny, även om jag väldigt sällan använder det vid träning av andra hästar. Jag upplever att ett rytmiskt tryck lätt blir tjatigt och det är svårt att veta om hästen svarar för att han faktiskt vet vad signalen betyder och väljer att svara på den för att det lönar sig, eller att han svarar för att han vill undvika den där störande rörelsen upp i ansiktet. Oavsett om det är inlärt med positiv eller negativ förstärkning. Bara en tanke jag har.
I alla fall, jag ville utmana mig själv och se om jag kunde få Conny att förstå vad hela uppgiften gick ut på, utan att jag behövde påminna med mitt vickande finger. Alltså “jag förstår att jag ska backa in min bakdel mellan de där tunnorna, oavsett var hon står”, snarare än “jag ser det vickande fingret så jag backar”. Hårfin gräns men det var alltså min utmaning. Och som synes gick det alldeles strålande! Jag “startar” honom med några vickningar eftersom det ju är hans signal för backa, men blir sedan passiv så snart han börjar röra sig.
Jag är faktiskt väldigt imponerad att vi klarade det på såpass kort tid. Och lite frustrerad över att min inspiration nu är uttömd igen… förslag på utmaningar, någon?
Wow att han förstår att han ska backa genom tunnorna. Duktigt!